Seminarieledare
Jan-Olof Aggedal, Sverige
Deltagare
Kerstin Bothén, Sverige
Elisabet Lindow, Sverige
Paper
Jan-Olof Aggedal, En tentativ översikt över ritfoskning och något om arbetet med ritutveckling i Sverige. Som pdf
Rapport
Seminariet för livets riter har två huvuduppgifter dels att teoretiskt reflektera över livsriternas betydelse i människors liv dels att utveckla riter. Årets seminarium koncentrerades kring dessa två uppgifter.
Vid första passet rekapitulerade vi vad vi sagt förra året och talade om seminariets arbetssätt samt allmänt om riter.
Vi talade bl.a. om:
människan som en rituell varelse
riter för övergångar och växt med exempel i katekumenatet.
vad är det som driver oss att finna riter och att ritualisera våra liv?
vilket behov har vi av riter?
varför är det viktigt att markera olika stadium (den fenomenologiska processen)
att formulera inledningsord till gudstjänsten utifrån Kyrkoordningens inledning om vad kyrka och församling är.
vad händer med oss, med de närvarande när vi ger uttryck för en ny handling?
kroppens delaktighet - hur förhåller vi oss till kroppen i riten.
Elisabet redogjorde för arbetet med gudstjänster och riter i samband med stormen Gudrun och Pär då många människor miste generationers skog.
Vid något tillfälle firades söndagens gudstjänst mitt i sågverket, mitt bland plankor och träd som kommit från den fallna skogen. Upplevelsen av helig handling i deras lokaler som var drabbade upplevdes stort. Människor som var drabbade gjorde gudstjänsten tillsammans. Tanken var att mitt i sorgen och smärtan gestalta en hoppets gudstjänst där man såg framåt. Nu handlar det om att gå vidare.
Transportbandet fick fungera som altare. Bland sågspån och plankor på transportbandet ställdes nattvardsservisen.
Procession med de som arbetar i skogen och på sågverket, vilka var klädda i sina arbetskläder och hjälmar.
Gudstjänsten kom även att väcka frågor om klimathotet.
I seminariet funderade vi vidare på hoppfulla riter kring människors oro för klimathotet. Kanske behöver vi skapa en liturgi som ger hopp för framtiden, en rit med en deklaration vad vi människor vill bidra med. En rit som inte tynger ner eller skrämmer oss med utan ger hopp om att vi kan lova att göra något och få uttrycka det i ritens form för att därefter försöka leva efter våra löften. Vi behöver riter som fokuserar på skapelsen och naturen (naturriter), första artikeln är undanskymd i t.ex. Svenska kyrkans evangeliebok. Skapandet av dessa riter behöver bygga vår egen självreflektion, vår syn på oss som kyrka, inte något vi producerar för dem utan något som vi gör tillsammans för att växa som människor.
Ritualer/gudstjänst som avslutning på arbetet med psykosocialarbetsmiljö efterfrågas.
Tema "Kärlekens möjlighet och ansvar"
arbetslaget bär i procession något som symboliserar det som man arbetar med
Husförhörssedens fortgår i nya former.
kulturell- och/eller troendeförsamling
rotarna ansvarar för vars en söndagsförsamling under året.
Vid andra passet diskuterades Jan-Olofs paper En tentativ översikt över ritfoskning och något om arbetet med ritutveckling i Sverige. Karin gav en redogörelse för Sågudstjänster i samarbete med lantbrukarorganisationer. Något paper om detta kommer från Karin.
Till gruppen hade några sjukhuspräster framfört önskemål om att vi skulle försöka ta fram riter att använda när barn dött vid födelsen eller under de första dygnen men innan man hunnit döpa. Då vi inte kan döpa ett dött barn kan bör vi hitta andra riter som inte teologiskt ersätter dopet men som själavårdsmässigt kan fungera? Vi ser uppgiften som viktig men lämnade den tillsvidare. Noterade bara att en präst använt katekumensmörjelsen med olja som en möjlig rit.
Riter vid sammanslagningar av församlingar
Gruppen tog sig an ett annat arbete som har sin bakgrund i att Svenska kyrkan är inne i en organisatorisk omstrukturering som kommer att innebära att ett stort antal församlingar måste gå samman och blida större enheter. Administrativt har detta många fördelar men för det kyrkliga livet kommer det att ställa till en hel del. Vi befarar stor sorg, vrede och frustration när församlingar, församlingsnamn, socknar som kanske funnits sedan medeltiden kommer att upphöra. Vi tror att det behövs riter för att såväl manifestera det nya som att bearbeta sorgen i det gamla. Denna process kommer att leda fram till att en rad nya församlingar kommer att börja arbeta 1 januari 2010.
Vi bestämde oss för att vi ska försöka ta fram ett underlag för möjliga riter och kanske föreslå en möjlig gudstjänstordning som i tentativ form kan utgöra underlag för samtal vid nästa års seminarium. Det slutliga arbetet måste alltid ske i den lokala kontexten, med de lokala företrädarena, men vi tror på att man behöver ett förslag till gudstjänst att utgå från. Underlaget tas fram av Elisabeth, Karin och Jan-Olof samt att i ett senare skede även be om texter från andra gruppmedlemmar och från andra seminarier.
Gudstjänst som markerar avslutet av det gamla för att gå in i det nya
att starta och gå vidare
separation och ångest
Rit som synliggör att vi arbetat med och fram en ny församlingsinstruktion
Ritens ångestdämpande verkan
stärka den minsta enheten som kan känna sig sårad och övergiven
Rumslig gestaltning (utomhus eller inomhus)
Kan vara känsligt med vilket rum man väljer. Var lägger man riten så att de små församlingarna inte kommer att uppleva en uppfyllelse av att bli uppätna.
Finns det en neutral plats i pastoratet?
Människor från de gamla församlingarna kan börja gå från sin hemkyrka (eller plats som kan vara lämplig) och komma tågande till den gemensamma platsen där de möts av musik.
Symbolhandling att bära med sig. Kan vara en karta på sitt eget område som man lägger samman med kartor från de andra områdena så att de bildar det nya gemensamma området. Kan dessutom vara något som symboliserar livet i det område som man kommer från (redskap, träd, ...)
symbolerna bör användas i gudstjänsten, kartan kan sättas upp på väggen, redskapen m.m. få uppgifter i liturgin
en ung person och en gammal person kan med fördel representera varje del i t.ex. förbön och deklarationer (se nedan).
Varje församling har något att bidra med i det nya. Något som man är bra på, kanske bättre än de andra enheterna och som man därför bör bidra med in i den nya situationen.
Tankar för en överlämningstext
"Vår församling som nu heter....... har under historiens gång omfattat socknarna....... /församlingarna....... /orterna....... / under de senaste åren. Sedan år....... har vårt namn varit........ Vi har följande att bidra med till vår nya gemenskap....... (ev. symboler, ting bärs fram). Vi ber er att lyssna på oss, så som vi vill lyssna på er."
Är det möjligt att baka ett nattvardsbröd som innehåller säd som vuxit i de olika delarna av den nya församlingen?
Kanske kan man göra något högtidligt av själva bakandet.
Kanske kan man gräva upp jord från de olika delarna och använda det för att plantera ett vårdträd.
Jan-Olof Aggedal
seminarieledare